Hej alla fantastiska förskollärare och ni som drömmer om att bli det! Jag minns när jag själv fick min förskollärarlegitimation, den där känslan av stolthet och en stark önskan att göra skillnad för barnen.
Men vet ni vad som är ännu viktigare än att bara *få* den? Att hålla den levande och se till att vår kompetens alltid är i toppform! I Sverige är vår legitimation en kvalitetsstämpel som inte har ett utgångsdatum på samma sätt som många andra certifikat, men yrket utvecklas ständigt.
Med nya läroplansändringar från 2025, som betonar mer analogt lärande och vikten av högläsning och rörelse, känner jag att det är viktigare än någonsin att vi inte bara står stilla, utan fortsätter att växa med vår profession.
Våra barn förtjänar det allra bästa, och det innebär att vi ständigt behöver uppdatera oss och reflektera över vår praktik. Det statliga Professionsprogrammet är ett sådant fantastiskt initiativ från Skolverket som hjälper oss att fördjupa vår kunskap och möta morgondagens utmaningar med självförtroende.
Visst är det spännande att se hur vårt yrke utvecklas? Det handlar ju inte bara om papper, utan om att bibehålla den där glöden och expertisen. Jag har själv märkt hur mycket jag lärt mig genom åren, och hur viktigt det är att dela med sig av erfarenheter och ny kunskap.
Det finns så mycket vi kan göra för att säkerställa att vi inte bara *har* en legitimation, utan att vi också *lever upp till* den varje dag. För hur håller vi egentligen vår förskollärarlegitimation “fräsch” och vår undervisning relevant i en värld som ständigt förändras?
Och vad behöver vi tänka på för att undvika fällorna som kan hota vår värdefulla legitimation? Nedan reder vi ut allt du behöver veta!
Att Hålla Kompetensen Glödande: Mer Än Bara Ett Papper
Jag har verkligen funderat mycket på det här med vår legitimation som förskollärare. Det är ju så mycket mer än bara ett intyg på att vi har klarat en utbildning, eller hur?
För mig personligen handlar det om en ständig strävan efter att vara den bästa möjliga pedagog jag kan vara för barnen. Jag minns när jag första gången fick hålla i min egen legitimation, den kändes så tung och betydelsefull.
Men med åren har jag insett att den verkliga vikten inte ligger i själva papperet, utan i den kontinuerliga utvecklingen som det symboliserar. Vi arbetar ju med det mest värdefulla vi har – våra barn och deras framtid – och då kan vi bara inte stå stilla.
Enligt Skolverket är vår legitimation en kvalitetsstämpel som visar att vi har behörighet att undervisa i förskolan. Men för mig är det snarare ett löfte jag ger till mig själv, till barnen och till deras föräldrar, att jag alltid ska sträva efter att förnya min kunskap och mina metoder.
Jag har sett kollegor som, efter många år i yrket, fortfarande brinner och utvecklas, och det inspirerar mig så otroligt mycket. Att bibehålla en fräsch legitimation handlar om att vara nyfiken och öppen för nya idéer.
Varför kontinuerlig kompetensutveckling är avgörande
Det är ingen hemlighet att förskolevärlden är i ständig förändring. Nya forskningsrön, förändrade samhällsbehov och reviderade läroplaner gör att vi måste vara på tårna.
Jag har själv märkt hur min syn på pedagogik har utvecklats genom åren. Det som var “standard” för tio år sedan är kanske inte det mest effektiva eller aktuella idag.
För att kunna erbjuda barnen den allra bästa grunden för sitt lärande och sin utveckling, behöver vi ständigt uppdatera vår verktygslåda. Det handlar om att vara relevant, att kunna möta varje barns unika behov och att förstå de senaste rönen inom till exempel barns kognitiva och sociala utveckling.
Utan en aktiv inställning till lärande riskerar vi att halka efter, och det är ju det sista vi vill!
Legitimationens roll som kvalitetsmärke
Vår legitimation är ju en trygghet både för oss och för vårdnadshavarna. Den signalerar att vi har den formella kompetensen som krävs för yrket. Men enbart den formella delen räcker inte.
Jag ser det som att legitimationen är en grundplåt, ett startpaket. Därefter är det upp till oss att fylla den med innehåll genom vår erfarenhet och vår fortsatta utbildning.
När jag träffar föräldrar brukar jag betona att vi förskollärare inte bara har ett papper, utan att vi också aktivt arbetar med att vidareutbilda oss och reflektera över vår praktik.
Det skapar en otrolig tillit och visar att vi tar vårt uppdrag på största allvar.
Professionsprogrammet: Din Kompass i Förskolevärlden
När jag först hörde talas om Skolverkets Professionsprogram blev jag faktiskt riktigt exalterad. Äntligen ett samlat initiativ som verkligen siktar på att stärka vår yrkesroll och ge oss de verktyg vi behöver för att möta framtidens utmaningar!
Jag har länge efterfrågat mer strukturerad fortbildning och det här känns som ett jättestort steg i rätt riktning. Det är så lätt att känna sig ensam i sin utveckling ibland, men med ett sådant här program får vi en tydlig vägkarta och gemenskap.
Det handlar om att inte bara fylla på med ny kunskap, utan också att reflektera över den befintliga och hur vi tillämpar den i vår vardag med barnen. Jag har redan kikat på några av modulerna och kan säga att det finns otroligt mycket matnyttigt att hämta, oavsett var man befinner sig i sin yrkesbana.
Vad Professionsprogrammet innebär i praktiken
Professionsprogrammet är, som jag förstått det, tänkt att vara ett nationellt stöd för alla lärare och förskollärare. Det handlar om att ge oss möjlighet att fördjupa oss i olika områden som är relevanta för vår praktik.
Från mitt perspektiv är det ett otroligt viktigt verktyg för att säkerställa att vi alla har en gemensam bas och kan fortsätta att utvecklas, oavsett var i landet vi arbetar.
Det handlar inte om att tvinga fram en viss pedagogik, utan om att ge oss förutsättningar att själva reflektera och fatta välgrundade beslut baserade på forskning och beprövad erfarenhet.
Jag tänker att det är en fantastisk möjlighet att verkligen dyka djupt in i ämnen som man kanske inte hunnit med tidigare, eller att fräscha upp kunskaper man har.
Hur du kan engagera dig och dra nytta av det
Det finns flera sätt att engagera sig i Professionsprogrammet. Skolverket har lagt ut information på sin hemsida, och ofta kommuniceras det även via kommunerna eller de rektorer man har.
Jag planerar själv att prata med min rektor om hur vi kan integrera delar av programmet i vår gemensamma kompetensutveckling på förskolan. Kanske kan vi avsätta tid för kollegialt lärande kring specifika moduler?
Det är ju så mycket roligare och mer givande när man kan diskutera och reflektera tillsammans med sina kollegor. Att själv aktivt söka upp information och anmäla intresse är första steget.
Min uppmaning är att inte vänta på att någon ska komma och servera dig kunskapen, utan ta initiativ själv! Det kommer att löna sig i längden, både för dig som pedagog och för barnen du möter varje dag.
Nya Läroplanen 2025: Anpassa Vår Pedagogiska Praktik
Att arbeta i förskolan är som att ständigt befinna sig i en process av utveckling. Precis när man känner sig bekväm med en läroplan kommer det nya direktiv och betoningar.
Jag minns när de första signalerna om 2025 års läroplansändringar började dyka upp. Min första tanke var “Oj, nu är det dags igen!”, men sedan växte en känsla av nyfikenhet fram.
Det är ju faktiskt spännande att se hur Skolverket väljer att justera och utveckla styrdokumenten för att möta framtidens behov. Särskilt intressant är betoningen på analogt lärande, högläsning och rörelse.
Det är ju områden som jag personligen redan värdesätter högt i min praktik, men det är alltid bra med en tydlig nationell riktning. Det här ger oss en chans att verkligen reflektera över hur vi implementerar dessa delar i vår vardag.
Fokus på analogt lärande i en digital värld
I dagens alltmer digitaliserade samhälle är det lätt att glömma bort vikten av det analoga. Jag har själv sett hur lätt barn dras till skärmar och digitala verktyg.
Men den nya läroplanen lyfter fram det analoga lärandet på ett mycket tydligt sätt, och det välkomnar jag varmt! Det handlar om att bygga med klossar, att måla med riktiga färger, att känna på lera och att utforska naturen med alla sinnen.
Min egen erfarenhet är att de mest djupgående och minnesvärda lärandetillfällena ofta sker just i de analoga mötena med material och miljöer. Det är där barnen får träna sin finmotorik, sin kreativitet och sin förmåga att samarbeta på ett helt annat sätt.
Jag tror att vi som förskollärare har en viktig uppgift att medvetet skapa utrymme för detta, trots att vi lever i en digital era.
Högläsningens och rörelsens återupprättade plats
Att högläsning och rörelse får en ännu starkare betoning i den nya läroplanen gör mig extra glad! Jag har alltid sett högläsningen som en magisk stund på förskolan.
Det är inte bara ett sätt att utveckla språket och ordförrådet, utan också ett tillfälle för gemenskap, fantasi och att uppleva berättelser tillsammans.
Att se barnens ögon glittra när man läser en spännande saga är en otrolig känsla. Och rörelse, ja, det är ju så grundläggande för barns hälsa och välbefinnande.
Jag har märkt att när vi verkligen prioriterar fri lek och organiserade rörelsepass, så blir barnen gladare, mer koncentrerade och sover bättre. De nya direktiven ger oss en tydlig skjuts att integrera dessa delar ännu mer i vår dagliga planering, vilket är fantastiskt!
Kraften i Kollegialt Lärande och Nätverkande
Jag måste bara dela med mig av hur otroligt viktigt jag tycker kollegialt lärande är. Jag har under mina år som förskollärare insett att de bästa tipsen, de mest kreativa lösningarna och den djupaste förståelsen ofta kommer från samtal med mina kollegor.
Vi sitter ju på sådana enorma mängder erfarenhet tillsammans! Det är inte bara “fika-snack”, utan djupa diskussioner om pedagogik, utmaningar och framgångar.
Att ha en trygg grupp kollegor där man kan ventilera, reflektera och dela med sig är ovärderligt för ens egen utveckling. Det ger mig energi och nya perspektiv varje gång.
Jag har till exempel en gång suttit helt fast i hur jag skulle hantera en specifik konfliktsituation mellan två barn, och efter en timmes samtal med en erfaren kollega hade jag plötsligt flera nya strategier att testa.
Den typen av delad kunskap är guld värd och något ingen kurs i världen kan ersätta fullt ut.
Att lära av varandra på förskolan
Inom förskolans väggar finns en skattkista av kunskap. Jag tror starkt på att skapa en kultur där vi aktivt uppmuntrar varandra att dela med oss av våra framgångar, men också våra svårigheter.
Kanske har en kollega en fantastisk idé för hur man kan arbeta med matematik i skogen, eller en annan har utvecklat ett nytt sätt att visualisera barnens delaktighet.
Genom att regelbundet avsätta tid för pedagogiska diskussioner, observationer av varandras praktik och gemensam planering, kan vi lyfta hela teamets kompetens.
Jag har själv arrangerat små “miniföreläsningar” under vår planeringsdag där jag delat med mig av något nytt jag lärt mig, och responsen har alltid varit jättepositiv.
Det handlar om att se varandra som resurser och inte bara som kollegor.
Vikten av externa nätverk och forum
Utöver det interna kollegiala lärandet har jag märkt hur otroligt berikande det är att nätverka externt. Att gå på konferenser, delta i workshops eller engagera sig i fackliga nätverk ger en helt ny dimension.
Dels får man möjlighet att ta del av den senaste forskningen och nya trender, men framför allt får man chansen att möta andra förskollärare från olika kommuner och verksamheter.
Att höra hur de löser liknande utmaningar eller hur de arbetar med specifika frågor vidgar ens egna vyer enormt. Jag är med i en Facebook-grupp för förskollärare och där får jag dagligen inspiration och kan ställa frågor till en bredare publik.
Det är som att ha ett gigantiskt bollplank tillgängligt dygnet runt. Så mitt tips är: isolera dig inte, utan sök upp andra och dela med dig – du kommer att få så mycket tillbaka!
Från Böcker till Barn: Vikten av Kontinuerlig Självstudie
Jag älskar att läsa! Och då menar jag inte bara romaner på fritiden, utan faktiskt också facklitteratur om förskolepedagogik och barns utveckling. Jag tror att många förskollärare känner igen sig i att tiden är knapp, men jag har upptäckt att även små stunder av självstudie kan göra en enorm skillnad.
Att bläddra i en ny bok om hjärnforskning och lärande, eller att läsa en artikel om lekens betydelse, ger mig så mycket ny energi och nya tankar att ta med mig in i barngruppen.
Jag ser det som ett personligt ansvar att hålla mig uppdaterad, inte bara för min egen skull utan framför allt för barnens. Om jag inte vet vad den senaste forskningen säger om till exempel språkutveckling, hur ska jag då kunna erbjuda den bästa möjliga pedagogiken?
Det handlar om att ständigt fylla på sin egen kunskapsbank.
Utforska forskning och facklitteratur
Det finns en enorm mängd litteratur och forskning som är direkt relevant för vår profession. Jag har som en liten personlig utmaning att läsa minst en ny fackbok om året som rör förskolan eller barns utveckling.
Det behöver inte vara tunga akademiska avhandlingar, utan det finns många böcker som är skrivna på ett tillgängligt sätt. Att läsa om olika pedagogiska inriktningar, som Reggio Emilia eller utomhuspedagogik, kan verkligen öppna upp nya tankar och inspirera till nya sätt att arbeta.
Jag brukar också följa några forskare och experter på sociala medier för att få snabba uppdateringar om vad som är på gång. Det är ett enkelt sätt att hålla sig ajour utan att behöva plöja igenom tjocka rapporter varje vecka.
Podcast, webbinarier och onlinekurser som komplement
För oss som har en hektisk vardag är digitala format som podcasts och webbinarier en riktig livräddare. Jag brukar lyssna på pedagogiska podcasts under pendlingen till jobbet eller när jag är ute och promenerar.
Det är ett så smidigt sätt att ta del av ny kunskap och nya perspektiv. Dessutom finns det en uppsjö av gratis webbinarier och onlinekurser som Skolverket, olika universitet eller organisationer erbjuder.
Jag har själv gått flera kortare onlinekurser om allt från digital kompetens i förskolan till barns rättigheter, och det har varit otroligt givande. Det här är perfekta komplement till mer traditionella böcker och ger oss möjlighet att lära oss på de tider som passar oss bäst.
Skydda Din Legitimation: Upprätthåll Höga Etiska Standarder
Att ha en förskollärarlegitimation är en stor förmån, men det innebär också ett stort ansvar. Jag har under åren insett att det inte bara handlar om att vara en skicklig pedagog, utan också om att alltid agera med integritet och professionalitet.
Vårt yrke bygger på förtroende – förtroendet från barnen, deras föräldrar och från samhället i stort. Därför är det så viktigt att vi alltid upprätthåller höga etiska standarder i allt vi gör.
Det handlar om att vara medveten om våra skyldigheter och att alltid sätta barnets bästa i centrum. Jag har själv varit med om situationer där gränserna har varit lite otydliga, och då är det så viktigt att stanna upp och reflektera över vad som är rätt att göra.
En legitimation kan faktiskt dras in om man missköter sig grovt, och det är en påminnelse om hur seriöst vi måste ta vårt uppdrag. Det är otroligt viktigt att vara medveten om de regler och förordningar som styr vårt yrke för att undvika oönskade konsekvenser.
Etiska dilemman i förskolevardagen
I vår vardag möter vi ständigt etiska dilemman, stora som små. Det kan handla om allt från hur vi hanterar sekretess kring barn och familjer, till hur vi agerar vid misstanke om att ett barn far illa.
Jag har personligen upplevt att det är i dessa situationer som ens yrkesetik verkligen sätts på prov. Att alltid agera transparent, vara ärlig och ha barnets perspektiv i åtanke är grundläggande.
Vi har en anmälningsplikt och ett ansvar att agera när vi misstänker att något inte står rätt till. Att prata öppet om dessa svåra frågor med kollegor och rektor är avgörande.
Jag brukar tänka: “Om jag skulle behöva förklara detta för en förälder eller Skolverket, skulle jag känna mig trygg i mitt beslut?” Det är en bra måttstock.
Förstå Skolverkets och tillsynsmyndighetens roll
Skolverket sätter ramarna för vår verksamhet och legitimationen. Men det är Skolinspektionen som har tillsynsansvar och kan granska hur förskolor följer lagar och läroplan.
Jag har själv följt rapporter från Skolinspektionen och det är viktigt att vi som förskollärare är medvetna om deras roll och vad de tittar på. Om en förskola upprepade gånger inte lever upp till kraven kan det få konsekvenser, inte bara för förskolan som helhet utan även för enskilda medarbetare om det handlar om grov misskötsel.
Att vara insatt i styrdokument och regler är alltså inte bara byråkratiskt, det är en aktiv del i att skydda sin egen profession och legitimation. Det handlar om att vara en kunnig och ansvarsfull yrkesutövare.
Balansen Mellan Digitalt och Analogt i Förskolan
Denna fråga ligger mig extra varmt om hjärtat just nu, särskilt med tanke på de nya läroplansändringarna som betonar det analoga. Jag ser det som en spännande utmaning att hitta den där perfekta balansen mellan att dra nytta av digitala verktyg och samtidigt värna om det traditionella, handfasta lärandet.
Det är så lätt att fastna i antingen eller-tänk, men jag är övertygad om att det finns en “och”-lösning som är bäst för barnen. Jag har under mina år sett både fördelarna och utmaningarna med teknik i förskolan.
Visst kan digitala verktyg vara fantastiska för att dokumentera, kommunicera och ibland även för lärande, men de får aldrig ta överhanden. Att se barnen sitta djupt försjunkna i att bygga en sandslott eller samarbeta kring ett pussel är något som ingen skärm kan ersätta fullt ut.
När är digitala verktyg ett plus?
Digitala verktyg kan absolut berika vår pedagogik, om de används på ett genomtänkt sätt. Jag har till exempel använt surfplattor för att spela in barnens sagoberättande, vilket har varit ett fantastiskt sätt att arbeta med språkutveckling och barnens självförtroende.
Vi har också använt digitala kameror för att dokumentera barnens projekt, vilket gör att de känner sig sedda och att deras arbete får en större spridning.
Vissa appar kan också vara bra för att träna specifika förmågor, som att känna igen bokstäver eller siffror, men då med måtta och alltid under vuxen vägledning.
Det viktiga är att verktygen används som ett komplement, inte som en ersättning för interaktion och lek. Jag har märkt att barnen är otroligt snabba på att lära sig ny teknik, och det är vårt ansvar att visa dem hur man kan använda den kreativt och meningsfullt.
Stärk det analoga – hjärnans bästa vän
Men, som jag nämnde inledningsvis, är det analoga lärandet helt avgörande. Det är i mötet med den fysiska världen som barnens motorik, sinnena och den kreativa problemlösningsförmågan verkligen utvecklas.
Att bygga med byggklossar tränar rumsuppfattning och finmotorik. Att måla med pensel och färg tränar hand-öga-koordination och uttrycksförmåga. Och att utforska skogen tränar alla sinnen, grovmotorik och ger en förståelse för naturen som inget digitalt program kan matcha.
Jag tror att vi behöver bli ännu bättre på att medvetet skapa miljöer och erbjuda material som bjuder in till just detta handfasta, analoga utforskande.
Det är där barnen bygger sin grundläggande förståelse för världen, och det är där vi som förskollärare kan göra den största skillnaden.
Din Välmående, Barnens Framgång: Prioritera Dig Själv
Detta är något jag har lärt mig den hårda vägen. Som förskollärare lägger vi så otroligt mycket energi på barnen, på planering och på att vara där för andra.
Men jag har insett att om jag inte mår bra själv, då kan jag inte heller vara den bästa pedagogen för barnen. Det låter kanske självklart, men i vår intensiva vardag är det lätt att glömma bort sig själv.
Jag har haft perioder då jag känt mig helt dränerad, och då har det gått ut över min ork och mitt tålamod med barnen. Det är ju ingen som vill det! Att prioritera sitt eget välmående är alltså inte egoistiskt, det är en förutsättning för att kunna upprätthålla en hög kvalitet i sitt arbete och för att kunna hålla glöden levande i längden.
Vi är ju långt ifrån outbytbara, men vi är otroligt viktiga för barnen!
Vikten av återhämtning och reflektion
För mig är återhämtning och reflektion två sidor av samma mynt. Återhämtning handlar om att hitta det som ger mig energi – vare sig det är en lång promenad i naturen, att läsa en bra bok eller att umgås med vänner.
Reflektion handlar om att stanna upp och tänka igenom sin dag, sina utmaningar och sina framgångar. Jag brukar avsluta varje vecka med att skriva ner några tankar om vad som fungerat bra och vad jag kan göra annorlunda.
Det hjälper mig att lära av mina erfarenheter och att inte bära med mig tunga tankar under helgen. En bra balans mellan arbete och fritid är helt avgörande för att undvika utbrändhet.
Ingen kan vara “på” 100% av tiden, och det är okej att tillåta sig själv att koppla av.
Hitta din passion och behåll glöden
Det som en gång drog oss till yrket – passionen för barn, lärande och utveckling – är något vi måste vårda ömt. Jag har upptäckt att genom att hitta små projekt eller områden som jag brinner lite extra för, så håller jag min egen glöd vid liv.
Kanske är det att utveckla ett nytt temaarbete, att fördjupa sig i utomhuspedagogik, eller att ta initiativ till en ny form av föräldrasamverkan. När jag känner att jag bidrar med något unikt och får utvecklas, då mår jag som bäst.
Och den känslan smittar av sig på barnen! Så mitt sista råd är: glöm aldrig bort varför du började och hitta sätt att kontinuerligt tanka dig själv med det som ger dig mest glädje och mening i yrket.
| Område | Exempel på Kompetensutveckling | Syfte |
|---|---|---|
| Pedagogisk Praktik | Professionsprogrammet, kollegial handledning, workshop i lekbaserat lärande | Fördjupa kunskap om läroplanens mål och metoder, utveckla undervisningsstrategier |
| Digital Kompetens | Webbinarium om digitala verktyg i förskolan, kurs i säker internetsurfing | Integrera teknik på ett meningsfullt sätt, hantera digitala risker |
| Barns Utveckling | Facklitteratur om barns hjärnforskning, föreläsning om språkutveckling | Förstå barns kognitiva, sociala och emotionella utveckling bättre |
| Etik och Juridik | Diskussioner om sekretess, genomgång av anmälningsplikt, Skolinspektionens riktlinjer | Upprätthålla professionella och etiska standarder, följa lagar och regler |
| Hälsa och Välmående | Mindfulness för pedagoger, stresshanteringskurs, kollegiala samtal om arbetsmiljö | Bibehålla egen hälsa och arbetsglädje, förebygga utbrändhet |
Att avsluta
Så, kära kollegor, som ni märker är vår resa som förskollärare en ständig process av lärande och förnyelse. Det är en otroligt givande väg, men den kräver också att vi är proaktiva i vår egen utveckling och vårt välmående. Låt oss fortsätta att inspirera varandra, ta till oss nya kunskaper och aldrig glömma den enorma påverkan vi har på framtidens små medborgare. Tillsammans skapar vi den bästa möjliga förskolan!
Bra att veta
1. Utforska Skolverkets hemsida regelbundet för att hålla dig uppdaterad om Professionsprogrammet och kommande läroplansjusteringar. De är den primära källan till officiell information och stödmaterial.
2. Anslut dig till kollegiala nätverk, både lokalt och online. Facebook-grupper, fackliga forum och lokala arbetsgrupper kan erbjuda ovärderlig inspiration och stöd i din vardag.
3. Avsätt medvetet tid för självstudier. Även 15-20 minuter med en relevant podcast eller en fackartikel kan ge nya perspektiv och hålla din kunskap fräsch.
4. Glöm inte bort vikten av lek och rörelse i den dagliga praktiken. Den nya läroplanen betonar detta starkt, och det är grundläggande för barns holistiska utveckling.
5. Prioritera ditt eget välmående. Ett sunt arbetsliv kräver balans. Se till att du får tillräcklig återhämtning och reflektera över din arbetsvardag för att bibehålla din glöd och energi.
Viktiga punkter att komma ihåg
Sammanfattningsvis är vår legitimation som förskollärare ett levande dokument som kräver ständig omsorg genom kompetensutveckling, kollegialt lärande och en proaktiv inställning till nya rön och styrdokument. Genom att fokusera på vår egen utveckling, värna om vårt välmående och upprätthålla höga etiska standarder, säkerställer vi att vi alltid kan erbjuda barnen den allra bästa grunden för deras framtid och att vi själva fortsätter att växa i vår profession.
Vanliga Frågor (FAQ) 📖
F: Hur håller jag min förskollärarlegitimation ”fräsch” och ser till att min undervisning är relevant, särskilt med de nya läroplansändringarna som kommer 2025?
S: Åh, det här är en fråga som ligger mig extra varmt om hjärtat! Att hålla legitimationen “fräsch” handlar ju inte bara om papper, utan om en ständig utveckling i vårt fantastiska yrke.
Jag minns hur spännande det var när jag först fick min legitimation, och jag kan säga att den känslan av att vilja ge barnen det allra bästa har bara vuxit med åren.
Med de nya läroplansändringarna som träder i kraft den 1 juli 2025, och delvis uppdateras den 1 augusti samma år, blir det ännu viktigare att vi verkligen hänger med.
En stor förändring är betoningen på att förskolans lärverktyg främst ska vara analoga. För barn under två år ska vi till och med helt fokusera på analoga verktyg, och för de äldre barnen ska digital teknik användas med stor restriktivitet.
Jag har själv märkt hur otroligt givande det är att återupptäcka de klassiska materialen – byggklossar, fingerfärg, lera, naturen – och se hur barnens kreativitet blomstrar.
Det handlar om att skapa utrymme för lek och rörelse, vilket också får ett ännu tydligare fokus i den nya läroplanen. Jag försöker alltid hitta nya sätt att få in mer rörelse, både inne och ute, för jag ser dagligen hur det påverkar barnens välbefinnande och lärande.
Och så är det ju den härliga satsningen på högläsning! Förskolläraren får ett ännu tydligare ansvar att främja högläsning och språkutveckling. Min erfarenhet säger mig att det inte bara stärker språket, utan också skapar sådana där magiska stunder av gemenskap och fantasi.
Att regelbundet läsa facklitteratur, delta i webbinarier och kollegialt utbyte är mina bästa tips för att hålla kunskapen levande och undervisningen relevant.
Vi ska ju vara förebilder för ett livslångt lärande, eller hur?
F: Vilka konkreta åtgärder kan jag ta för att fördjupa min kompetens och möta framtida utmaningar i förskolan, bortom att bara ha legitimationen?
S: Det är en fantastisk inställning att inte bara nöja sig med legitimationen, utan att ständigt sträva efter att bli ännu bättre! Jag tror verkligen att det är nyckeln till både personlig tillfredsställelse och att verkligen göra skillnad för barnen.
Ett initiativ som jag tycker är helt lysande är det statliga Professionsprogrammet, som drog igång den 1 september 2025. Det är en nationell satsning från Skolverket för att ge oss förskollärare, lärare och rektorer nya möjligheter till kompetensutveckling under hela yrkeslivet.
Tänk vad skönt att ha en tydlig struktur för att utvecklas! Det här programmet är uppbyggt kring två huvuddelar: dels en nationell struktur för kompetensutveckling och dels ett meriteringssystem.
Det innebär att du kan fördjupa dig i ämnesrelaterade, ämnesdidaktiska eller förskolepedagogiska kurser, eller varför inte kognitionsvetenskap eller specialpedagogik?
Jag har själv funderat på att titta närmare på några av de kurser som erbjuds, för att verkligen vässa mina kunskaper inom områden där jag känner att jag vill bli ännu starkare.
Dessa insatser ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket ger en otrolig tyngd i det vi lär oss. Och det bästa? Det kan faktiskt leda till olika meriteringsnivåer, vilket på sikt kommer att knytas till våra karriärmöjligheter.
Att ta steget och investera i sin egen kompetensutveckling är det bästa jag vet – det gör inte bara dig till en ännu skickligare förskollärare, utan det lyfter hela vår profession.
Och det förtjänar vi!
F: Finns det några vanliga fallgropar eller situationer som potentiellt kan hota eller negativt påverka min förskollärarlegitimation i Sverige?
S: Den här frågan är superviktig att prata om, även om den inte är lika rolig som de andra. Vår legitimation är ju en kvalitetsstämpel, och det är viktigt att vi vet vad som kan påverka den negativt.
Jag har själv alltid känt ett stort ansvar i min roll, och det handlar om att vara medveten om de “fallgropar” som finns. I Sverige finns Lärarnas ansvarsnämnd, och de kan utfärda en varning eller till och med återkalla en legitimation.
Exempelvis kan det handla om att man anses vara oskicklig i sin yrkesutövning, eller om man i samband med arbetet gjort sig skyldig till brott som ifrågasätter ens lämplighet.
Jag tänker ofta på vikten av professionalitet och att alltid agera med barnens bästa i åtanke. Det kan också vara så att ens legitimation hotas om man på något sätt agerar olämpligt mot barnen, till exempel kränker eller trakasserar.
Även om det inte är brottsligt, så går det stick i stäv med vår värdegrund och kan leda till en varning eller att legitimationen dras in. Jag vet hur lätt det kan vara att hamna i stressiga situationer, men det är då vi verkligen behöver stanna upp och reflektera över hur vi agerar.
Jag har personligen alltid försökt att vara öppen med mina kollegor och rektor om jag känner mig osäker eller behöver stöd, för det är ju så vi hjälper varandra att växa och undviker problem.
Sedan finns det ju tyvärr mer allvarliga fall där sjukdomar eller missbruksproblem kan göra att man inte längre kan utöva yrket på ett tillfredsställande sätt.
I sådana fall kan legitimationen återkallas. Det är tunga ämnen, men det är vår skyldighet som professionella att vara medvetna om dem och söka hjälp om det behövs, både för vår egen skull och för barnens.
Att vara en förskollärare är ett stort förtroende, och det gäller att värna om det varje dag.
